När det gäller unga ledare så finns det aldrig något som är definitivt. Det bara snurrar i huvudet på en organisationsledare när den unga, engagerade och motiverade ledaren som senaste året tagits för given, plötsligt meddelar att han eller hon hade tänkt resa jorden runt i ett år….och sen börja plugga…
Som organisationsledare står du där med skägget i brevlådan och lovar dig själv att aldrig mer lita på några inställsamma tonåringar. I bästa fall slutar det vid den tanken – i sämsta fall får den unga ledaren höra: – Vi litade på dig… -Vi har betalat en dyr utbildning till dig och nu sviker du oss!…
När det gäller unga ledare finns det som sagt ingenting som är definitivt och man kan aldrig begära att dem ska betala tillbaka i den förening där de fick sin utbildning. Alla föreningsmänniskor bör istället se en välutbildad ung ledare som ett tillskott till hela idrottsrörelsen och inte bara som en avlastning i den egna föreningen. Om en talang som fått bästa möjliga idrottsliga utbildning i en förening får ett proffskontrakt innan han/hon hunnit spela en enda match i föreningens representationslag så är det ju aldrig nåt snack, utan bara uppmuntrande ord och stolthet. Det bör fungera på samma sätt med ledare. Givetvis är det bittert när en ledare försvinner, men man glömmer aldrig sin moderförening…och tids nog så kommer återbäringen..
Liknande inlägg:
- Funck funderar… I stort sett alla idrottsföreningar har ledare som bara står i...
- Funck funderar… Media spelar en större roll än vad man tror. Idag...
- Funck funderar… ...på målkamerans vara eller icke vara. SVT:s krönikör Jonas Karlsson skriver...
Var drar du gränsen för “unga ledare”? Jag anser att det är samma sak med äldre ledare i våra dagar. Man kan aldrig ta för givet att en ledare orkar/ hinner/ vill fortsätta säsong efter säsong. Hälsan, karriären, de egna barnens ändrade intressen m.m. gör att det alltid kommer vara ett letande efter nya ledare som ska efterträda de som slutar.
Förr visste man år från år vem som var ledare i en klubb. Man VAR KLUBBEN, man tillhörde en, högst två föreningar och ett klubbbyte var nästan förenat med livsfara (Nu klarar man sig med livet i behåll om man byter mellan HFF och J-södra! så vi får väl säga att utvecklingen går framåt.)
Dock kan vi väl märka att klubbkänslan har svalnat hos den nya generation som växte fram på 70-talet. Då gällde det att förverkliga sig själv, snarare än att tillhöra en organisation eller förening. Vad som är rätt eller fel är upp till betraktaren att avgöra.
Sant är att klubbkänslan i föränderliga tider bara är en skugga av vad den tidigare varit…därför är det oerhört viktigt att inte ta en ledare för given, ung eller gammal. Även om en ledare bara stannar en månad i en förening så ska han eller hon få en plats, en identitet och ett erkännade i föreningen. Detta ställer stora krav på föreningen i fråga, man måste ha en plan för hur man rekryterar, introducerar och stimulerar nya ledare..det är fortfarande alldeles för många föreningar som bara säger: – Välkommen, här är nyckeln till materialförrådet..lycka till!
Fast undersökningar visar ju att engagemanget bland ungdomar är större än någonsin.
Frågan är ju då varför vi inom idrotten inte lyckas fånga upp det engagemanget…
/ Milou
If you are willing to buy a house, you would have to get the personal loans. Moreover, my brother commonly utilizes a student loan, which occurs to be the most firm.