Titta på två av våra ”topplag” här i bygden, J-södra och Hallby. Vad har dessa lag gemensamt förutom att det inte går direkt lysande just nu? Jo, man har förlitat sig på två ”frälsare” som med sitt ”expertkunnande” ska genomsyra hela organisationen. Detta är enligt mig ett generalfel, att förlita sig på en individ tar handlingskraften från de andra, det gäller lika väl för en förenings organisation som för dess lag. Blir dessa individer dessutom så ”stora” att idéer som inte stämmer överens med deras negligeras eller undertrycks, då är man ute på tunn is. Finns det inte tillräckligt med självkänsla för att tro på sina egna idéer och modeller?
Visst kan det faktum att man tar in en känd och ”stor” personlighet i en organisation bidra med en hype kring laget med allt vad det innebär. Visst har dessa herrar som jag pratar om uppnått ett och annat i sina dar men är det rätt man på rätt plats? Vad är det som säger att en fantastisk spelare med en hel massa kunskap kring att vara just spelare, gör denne till en lika bra ledare?
Jag har ingen särskilt bra insyn i någon av dessa klubbar, men min åsikt i ämnet är att man inte bör hänga upp allt för mycket på en person utan ha tillit till det egna kunnandet och resurserna. Det är ju självklart så att man måste vara ödmjuk och förstå att andra kan sitta inne med sådant som man själv inte vet eller kan. Ändå, är det inte så att vi alla borde vara lite mindre imponerade av andra och tro på oss själva istället?
Det här är mina funderingar. Ligger det något i det jag skriver eller är jag helt ute och cyklar? Vad tycker ni?
Liknande inlägg:
- Friskis & Svettis – föreningsidrottens död och framtid! Själv är jag fullkomligt oförstånde till folk som skuttar...
- Funck funderar……därför är Hv71 så bra! Ju mer införstådd jag blir i hur Hv71 arbetar, ju...
- Hobbyidrott och Henke-hysteri… Hobbyidrotten har fått en ny frontfigur - Henke Larsson. Ja, nu...
