…om halva potten. Hur kan vinstsumman bli 37 590 när lotterna kostar 20 spänn?

Mycket studieskulder i hockeypalatset, eller?

En lokal innebandyprofil är ledig och ger sig av till Ulricehamn för skida lite i nedförslut. Inte helt oväntat stöter han på danska medborgare i pisten och till och med i liften. Vår lokala innebandyprofil passar på att språka lite med en dansk medans de delar en ankarlift upp mot toppen. Under samtalet framkommer det att dansken gör några av sina första slalomåk i livet, varpå det blir en lite vinglig färd uppför backen.

Väl uppe på toppen bestämmer sig vår innebandyprofil för att ge dansken en hjälpande hand och puttar således på dansken lite lätt för att denne ska få fart bort från liftspåret. Efter denna goda gärning släpper han själv ankarliften och ger sig av nedåt i backen. När han några minuter senare sladdar in i liftkön startar en räddningsskoter mot toppen. Det dröjer inte länge för än det börjar tisslas och tasslas i liftkön om vad som hänt. Rätt som det är så pekar någon i kön mot innebandyprofilen och utbrister: - Det var han! Det var han som knuffade dansken så han bröt benet! Vår innebandyprofil vill i detta ögonblick på något sätt försvinna från jordens yta och till sin förskräckelse ser han samdigt skotern närma sig. När skotern åker förbi liftkön så känner han mycket riktigt igen dansken som ligger där bak och gallskrikandes vrider sig i smärtor.

Dansken hade tydligen brutit båda benen i samband med att vår innebandyprofil så hjälpsamt puttat på lite vid toppen på backen…

Har du en idrottsanekot som du vill berätta?

Skicka ditt bidrag till funckis@yahoo.se är den tillräckligt bra så publiceras den här på jonkopingsidrotten.se

När man vistas större delen av sin vakna tid i omklädningsrum, klubbrum och föreningslokaler så kommer man allt som oftas i kontakt med historier, anekdoter och hörsägner om svunna tider och legendariska karaktärer. Dessa historier går i arv, de förfinas och förändras. Fakta kanske i vissa fall raderas eller töjs ut medans historierna berättas gång efter gång. Det trista är att dessa historier aldrig har förevigats, inte förrän nu, i bloggform på jonkopingsidrotten.se….

Här bjuds det på idrottsrelaterade historer som helt och hållet saknar källföteckning

Vill du också bidra? Skicka i så fall in din historia till funckis@yahoo.se är den tillräckligt bra så blir den publicerad…

En äldre dam är på juniorhockey i Tibro. Alla ni som varit i Tibro vet att där råder ett tufft läktarklimat, så också vid detta tillfälle. Den äldre damen är inte sen att heja på sin son på planen. Hon är heller inte sen att rikta smått hånfulla uttalanden mot hemmalaget…

Reaktionen från hemmasupportrarna låter inte vänta på sig. En gubbe som står precis nedanför damen i fråga vänder sig om och skäller ut damen med en riktig ramsa och ett par sanningens ord. Den gamla damen replikerar: - Du kan säga va´ fan du vill, jag hör dig ändå inte, skriker hon, samtidigt som hon plockar upp hörapparaten ur fickan och håller den framför den förvånade mannens ansikte…

…det var ett tag sen.

En cyklist är ute och tränar. Cyklistens far och tillika tränare sitter som vanligt bakom ratten i en följebil. Efter någon timmas landsvägskörning börjar pappan i bilen bakom tuta nåt hejdlöst. Sonen på cykeln tar detta som ett tecken på att han ska öka farten och gör just det. Pappan i bilen slutar inte tuta så sonen blir lite irriterad och ökar farten ytterligare samtidigt som han slänger en sur blick bakåt på sin far… och just i det ögonblicket krockar sonen med älgen som pappan i bilen bakom tutat på

Det måste finnas hinkvis med anekdoter i omklädningsrum och klubbstugor, ta chansen och skicka in din alldeles egna idrottsanekdot till jonkopingsidrotten.se via mail funckis@yhaoo.se

Här kommer en favorit i repris, självupplevd sådan…

Idrottsklubben Tord är på väg till bortamatch i Norrköping, vissa lyssnar på musik, andra läser och några kollar på film. Själv ber jag till högre makter att jag ska överleva resan! När en viss busschaufför sätter sig bakom ratten så blir jag en aning orolig av flera olika anledningar. För det första väljer denne busschaufför alltid att köra rakt in i alla rondeller enligt “störst går först”- principen och för det andra försöker han också slå hastighetsrekord mellan olika platser ch för det tredje så har han aldrig en aning om vart vi ska åka. Om man inte blir orolig av dessa egenskaper så blir man det garanterat när följande inträffar;

Det hörs en smäll i bussen….

…det går en stund och sen hör man busschauffören säga (utan att bromsa!);

-Jag tror jag körde på ett rådjur…..Då ska man ringa nåt nummer va?

- ja 112

Det är tyst en stund till och sen frågar chauffören;

-Vilket riktnummer är det till 112?

-!!!??

..som utlovat, en anekdot som rör Brahe Basket…

Huskvarna sporthall…

…en ung, extremt scoopsugen stjärnreporter smyger omkring, han får till sist tag på Brahe Baskets coach Francisco Pinto. Brahe har precis förlorat en viktig hemmmatch och journalisten väljer en fråga med omsorg och utan att på något sätt försöka dölja sin stockholmsbakgrund levererar han följande: -Hur ska jag kunna ta Brahe på allvar? Ni förlorar ju med trettio poäng varje match ju…

“Frasses” svar låter inte vänta på sig - Hur fan ska jag kunna ta dig på allvar som kommer från Stockholm och jobbar på en på en liten skittidning som JP?  Borde inte du jobba på Aftonbladet eller nåt?

…..oooops, det var det slut på den intervjun

…måste få med den här historien vars sanningshalt inte går att betvivla men vars sensmoral får fungera som ett avskräckande exempel under suporterkulturens flagg…

Följande historia är hämtad från Hammarby IF:s hemsida anno september 2009:

Resegruppen samt Ordförande har bestämt att inga fler bussresor till bortamatcher kommer att arrangeras i år.

Detta pga av att en person uträttade sina behov på sätet på en buss och det var inte kiss. Det smärtar i hjärtat att inte kunna genomföra de resor som vi planerat när Bajen behöver vårt stöd som mest men bussvärdarna och de reseansvariga orkar inte med svineriet som pågår ombord på bussarna.

Det är synd att några stycken tömmer en bensinmack på dvd-filmer mm. så att alla bussarna blir avvisiterade av polisen och fördröjer resan, och det är ännu sorgligare att vi har blivit vana att planera in det tidsmässigt. Men när en person höll sig kvar på bussen i Linköping och istället för att gå in på Max hamburgare som de andra och låna deras toalett, helt sonika satte sig och sket på ett av bussens säten så rann den sista droppen över för vad vi vill subventionera.

Jag har en stor lust att sätta ut en belöning till den som kan peka ut den skyldige men har backat på den frågan efter ett samtal med några ur styrelsen då en Bajare ska vara lojal mot andra Bajare men någonstans finns ändå en yttre gräns. Jag personligen anser att den är kraftigt överskriden.

Det känns som att det inte är bussvärdar vi behöver utan personliga ledsagare. När vi är ute på vägarna så är det många som inte inser att vi är ambassadörer för Sveriges bästa supporterkultur och världens bästa lag. Jag kommer att jobba för att resegruppen ställer upp på Hockey, Bandy och Handbollsresor men det blir inga fler Fotbollsresor i år.

Den här skrönan har jag plockat till mig under ett av alla läger jag varit med på. Jag kommer inte ihåg vilka lag det var som spelade men storyn går såhär…

…friläge, forwarden försöker runda målvakten, men målvakten är snabbt nere och plockar bollen klockrent framför fötterna på forwarden, som ändå tar chansen och slänger sig handlöst över målvakten. Domaren som hamnat på efterkälken ser situationen från långt håll och uppfattar det som att forwarden blir fälld och han blåser för straff.

Målvakten som vet att han gjort ett regelrätt ingripnade och en fantastisk prestation blir förståss riktigt förbannad. Han försöker på alla sätt förklara för domaren att det inte var straff, men domaren gav sig inte (skräll). Bollen lades upp på straffpunkten, men målvakten vägrade att ställa sig i målet. Han stog lutad mot stolpen och fortsätte att hävda att det inte var straff. Lagkompisarna började tycka att det hela blev lite pinsamt så de bad honom att ställa sig i målet, men han vägrade även fortsättningsvis. Domaren kunde inte göra nåt annat än att låta forwarden slå straffen mot ett öppet mål. Forwarden slog straffen, en lös bredsida mot målet, då tog målvaten några steg åt sidan och plockade upp bollen i famnen…och med ett leende sa han - Jag sa ju att det inte var straff!

…Aledal igen(!) och deras målvakt, jag tror han kallades för “chips” eller nåt liknande….

Hursomhelst det var tidigt på säsongen, första matchen ute på gruset, ett långskott kommer, inte speciellt hårt, utan det rullar mot målet och “chips” kan bara lugnt och fint ta ett par steg åt sidan för att plocka upp bollen… Men!! Vad händer? Ingenting! Chips bara står och tittar medans bollen går i mål. När bollen landat i nätmaskorna vaknade Chips ur sin dvala och skrek fly förbaskad: -  Fan, Jag trodde vi var inomhus..

Chips försvarade sig alltså i efterhand med att laget under en månads tid tränat inomhus och han då vaktat ett betydligt mindre handbollsmål…

Den här historien handlar om en fotbollsspelare som hamnade i en liten annorlunda situation. Situationen krävde ögonblicklig handlingskraft och beslutsamhet..om det blev rätt?..nja..bedöm själva…

Fotbollspelaren (vi kan kalla honom för Patrik) var hemma hos sin flickvänn. Flickvännen hade en grön och gul liten undulat i en bur på sitt rum. Flickvännen skulle mata fågeln, samtidigt öppnade Patrik fönstret för att få en nypa frisk luft. Flickvännen vänder sig om mot Patrik för att be honom stänga fönstret så att inte undulaten kan flyga ut…men försent. Undulaten är redan ute ur buren och flyger rakt mot det öppna fönstret. Patrik känner att han måste rädda situationen…så han gör det enda rätta?!! han hoppar upp och NICKAR fågeln som faller livlös ned till golvet…

…i efterhand när Patrik fick frågan - Varför gjorde du så? …så svarade han bara… - Vad skulle jag annars gjort?

Det karaktärsfulla fotbollslaget Aledals IK fick frispark i ett bra läge. Domaren stegade upp avstånd till muren och blåste…

Frisparksskytten ansåg dock att muren stod på tok för nära och försökte därför få domaren att backa den. Men rättskiparen var säker på sin sak. -”Det är 9 meters avstånd”.

Skytten tog sats, men istället för att skjuta tog han ett rejält skutt över bollen och började därefter jubla vilt. Domaren frågade vad fan han sysslade med? varpå spelaren svarar:
- “Jag har precis slagit världsrekord i längdhopp”…

Domaren som förmodligen var helt och hållet humorbefriad valde att plocka upp det röda kortet.

Inskickad av: John Karlsson Hovslätt IK

…dags för fotbollsfest på anrika Furuvik i Bankeryd, en mil utanför Jönköping. Hemmalaget sitter utanför omklädningsrummet och snackar när domartrion anländer till idrottsplatsen…

Huvuddommaren är välbekant och en spelare går fram för att välkomna honom (något irrationellt kan tyckas, men med glimten i ögat) genom att yttrande följande: - Är det du som ska dömma din jävel!

Domaren ser först en aning förvånad ut, men svarar sen iskallt: - Det behöver inte du bry dig om för du ska inte vara med!  I samma ögonblick rotar domaren i sin väska och fiskar upp det röda kortet och håller upp det framför spelarens uppspärrade ögon….  Hoppsan:)

Skicka in din egen idrottsanekdeot till jonkopingsidrotten.se via mail: funckis@yahoo.se

…just det ja.. Jag skulle ju bjuda på lite idrottsanekdoter här på jonkopingsidrotten.se….

…varför inte börja med den om pojklagsmålvakten som gjorde sitt livs match. Han räddade allt som gick att rädda. När det bara var några minuter kvar av matchen så blev motståndarlaget tilldömda en hörna. Målvakten som även i denna situation var säkerheten själv, plockade helt sonika ned bollen i luften framför framrusande motståndare.

I samma sekvens tappade målvakten sin keps. Kepsen blåste in i målet och utan att tänka sig för kliver målvakten in i målet, med bollen under armen för att hämta kepsen…domaren kan inte göra annat än att signalera för mål…

Målvakten var otröstlig efteråt…

Hatten av, för den berättelsen!

Skicka din egna idrottsanekdot till funckis@yahoo.se

…efter tio dagars vistelse på den Italienska riverieran så är man nu åter vid Vätterns dito. Nu har jag bestämt mig för att tjäna en massa pengar fort, pensionera mig och flytta till Manarola…

…odla eget vin, äta pasta och dricka espresso på torget.

Idrott då…jo, jag fick under min resa en nära och intressant inblick i den italienska filmningskulturen. Att fotboll är stort i Italien går inte att ta miste på. Trots att bergsbyarna inte erbjöd varken fotbollsplaner eller någon som helst platt yta så utövades den ädla sporten i så gott som varje gatuhörn.

Den stora arenan var torget. Här samlades byborna varje kväll. Tanterna (alltid iförda blommiga känningar) skvallrade och stickade, gubbarna (iklädda linne, lätta byxor, basker och hysterisk kroppsbehåring) skvallrade och drack grappa, ungdomarna åt glass och jämförde mobiltelefoner och grabbarna spelade fotboll…

…spelformen som gällde var alla mot alla mot ett mål och en målvakt. Spelarna var alla grabbar mellan fyra och sex år. Var tredje minut stoppades spelet av att någon av kidsen vred sig i smärtor, en förälder eller ett syskon tillkalledes. Spelaren kramades om, plåstrades om, fick ett par uppmuntande ord och sedan kunde spelet fortgå tills det var dags för nästa skada…

…det var ju först vid skada som man fick uppmärksamheten riktad mot sig från resten av torgbesökarna, klart att man tog chansen då

…ett otroligt underhållande skådespel utspelade sig där på torget och jag som neutral åskådare kunde sitta där i timtal och bara förundras…